Jag vet att du har hoppat över vissa bitar ibland som jag har skrivit. Snälla gör inte det.
Jag tar upp väldigt mycket i det här inlägget. Positiva delar och lite negativa delar.
Vill att du ska få allt på svart och vitt. Mycket har du redan hört men det är mycket som du inte har hört också. Jag formulerar även det annorlunda. Vill även ha allt här på bloggen så att man kan komma tillbaka och läsa om det senare i livet.
Tog mig en bra stund att skriva allt.
So please.. Ta dig tiden.
Har försökt skriva det här inlägget ett tag nu, men har bara inte haft någon energi. När vi bråkade i fredags så tog verkligen all min kraft slut.
Det gjorde väldigt ont det du sa till mig. Men det var mitt fel.
Dock har jag släppt det nu.
Det är tydliga tecken på att jag har blivit starkare mentalt.
Jag är inte mentalt svag egentligen, men har aldrig varit såhär heartbroken förut (Menar allmänt från vår breakup). Det tar ju sin tid innan man har läkt och släppt sorgen.
Men jag har kommit väldigt långt iallafall.
Som jag sa förut så har jag inte varit någon bra person för dig den senaste tiden.
Vi har bråkat mycket och jag har varit en idiot och det ber jag om ursäkt för.
Men blanda inte ihop det här med vårt förhållande.
Vi bråkade inte så ofta när vi var tillsammans. Det var mest efteråt som det började bli bråk typ stup i kvarten mellan oss.
Du har inte alltid varit snäll mot mig. Ett par gånger har jag faktiskt har blivit chockad över hur illa du har behandlat mig. I somras när vi var ihop så skulle du aldrig göra mig illa.
Du behandlade mig med respekt, du var snäll, omtänksam, brydde dig verkligen om mig och kämpade för att behålla mig.
Men så är inte riktigt läget längre tyvärr... :(
Men när jag tänker på dig så tänker jag på hur mycket du har fått mig att le och hur mysig du är som person.
Jag fokuserar inte på det negativa.
Jag tänker på alla våra fina minnen vi har. Det var inte bara jag som var så sjukt lycklig. Du var också det.
Du sa en gång att du var den lyckligaste tjejen i världen.
Att jag fick dig att må toppen.
Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig då jag är lycklig. Det finns inte ens med på kartan. Jag kommer ta mig långt i livet, utan tvekan. Jag har väldigt många planer och mål i livet. Om jag vill bli tex en advokat lite längre fram och tjäna mycket cash så kan jag göra det utan problem för jag har det drivet i mig och har alltid haft det. Jag kämpar för vad jag vill och ger inte upp. I always work hard. Men jag kommer inte vara lycklig som sagt. Jag blir inte heller kär i någon bara sådär. Med dig var det ju annorlunda för du är speciell i mina ögon. Jag känner att du är den rätta. Ingen kommer någonsin ta din plats i mitt hjärta. Jag gjorde den där tatueringen på min handled av en anledning. Du är det mest värdefulla jag någonsin haft. Pengar och saker är inte allt. Lycka är allt och det var det du fick mig att känna. Du fick mig att känna extrem lycka och stolthet. Har aldrig varit så glad I hela mitt liv. Varje morgon när jag vaknade så lyste hela jag upp och ville snacka med dig direkt.
Det var en underbar stund i mitt liv som jag aldrig kommer glömma bort.
Jag skulle med handen på hjärtat välja dig före en miljon. Det låter cheesy, jag vet. Men jag menar verkligen det. I really do.
Vi har bråkat väldigt mycket dom senaste månaderna.
Det är ett tydligt tecken på att vi behöver en längre paus ifrån varandra. Men inte för evigt...
Bara dumt att bryta helt när vi har haft det så bra med varandra förut.
Vi kan få det bra igen. Ge mig bara tid att bli av med sorgen.
Det har varit väldigt mycket fram och tillbaka mellan oss och det är inget bra. Det förvärrar bara allt.
Men, snälla, som jag har sagt förut. Döm inte mig för hur jag har varit den senaste tiden.
Du måste förstå att jag fortfarande inte mår bra.
Även hur mycket vi ha bråkat så älskar jag dig lika mycket och tycker du är en superbra tjej.
Ibland har du verkligen sårat mig ordentligt, men jag har alltid förlåtit dig efter en stund.
Ibland har det tagit lite längre tid men har ändå gjort det.
Jag tänker att alla människor gör fel ibland.
Jag vet att du är en mycket bättre person.
Jag kommer aldrig någonsin ha något emot dig, det ska du veta.
Du var världens bästa flickvän mot mig.
Jag var väldigt nöjd och glad med dig.
Du var verkligen min soulmate när vi var tillsammans.
Tror inte riktigt du förstår hur mycket det har betytt för mig och hur mycket jag har uppskattat det.
Jag har inte fått så mycket stöd och kärlek från någon förut
Du brydde dig verkligen om mig på riktigt. Det var aldrig fejk.
Som du vet så hade jag inte den bästa uppväxten och mitt ex sårade mig vädligt mycket med flit. Hon fick mig att må skit typ hela tiden. Hon var en bitch rent ut sagt.
Men du ska absolut inte tycka synd om mig. Thats not my point. Anyways, hon menade aldrig när hon sa att hon älskade mig vilket jag trodde först. Jag blev bara utnyttjad.
Dock så kände jag direkt att du verkligen älskade mig på riktigt.
Förlåt för att jag förstörde vårt förhållande Hannah :(.
Jag blir svartsjuk när jag tänker på adrian.
Att han får det lika bra som jag fick det i somras.
Att han har tagit min plats..
Att du har gjort en blogg till han med osv...
Önskar att du ska vara min som förut :(.
Dock så kommer det aldrig hända. Absolut inte den närmsta tiden iallafall.
Fast man vet ju aldrig hur det blir i framtiden.
Jag kommer iallafall aldrig tvinga dig till något eller vara för på.
Vet att jag har varit lite för på den senaste tiden, vet att du inte gillar sånt, sorry.
Om du skulle komma tillbaka till mig någon gång så skulle det vara helt underbart. Du är alltid välkommen hos mig.
Skulle bli sjukt lycklig verkligen. Går inte ens beskriva.
Men om du inte vill ha mig så accepterar jag det.
Jag är förmodligen en bättre pojkvän än vad adrian är ändå..
Jag gör allt för den jag älskar. Jag har gjort allt för att du ska må bra och känna dig älskad.
Jag är en gentleman.
Du sa förut att du inte minns varför du blev kär i mig. Det gör jag.
Du sa ofta hur mycket du tyckte om mig och vad du tyckte om hos mig.
Blir rörd när jag läser det här.
Här ser du vad du gillade hos mig bland annat.
Det här skrev du på bloggen som du gjorde till mig i somras:
"Älskling, where should I start? Vi har verkligen ingen början på en romantisk sagoberättele. Jag önska att vi hade, but we just don't. I början mer eller mindre avskydde jag dig, men klart att det fanns någonting som gjorde att jag drogs till dig. Jag kände och känner än idag att "you bring out the good and bad in me" vet inte hur man ska förklara på svenska. Du får mig att le igen, inte tänka på sämre tider. Du lyssnar på mig och på gott och ont kommer du alltid med 40 råd. Man måste bara älska hur mycket du kämpar, men ibland är det fasiken jobbigt, men jag vet att du är en retsticka, men du är cute like that. ♥ Du bryr dig verkligen om mig.
Så trots att mitt första intryck var "nu kommer en jobbig jävel igen" så fanns det saker med dig som gjorde att jag inte dissade dig. Du var som många andra jag stött på väldigt på vilket jag inte gillade men på något sätt så gjorde du det väldigt charmigt. För du är väldigt charmig , och det är en av dina personlighetsdrag som jag uppskattar mest hos dig.
Förlåt att jag är som jag är ibland. Framförallt att jag är känslokall, jag har verkligen kämpat med den biten för jag inte velat förlorat dig. Jag känner mig bättre nu, känner mig mer känslosam. Jag blir rörd av fina saker du skriver, jag känner väldigt starkt för dig och framförallt uppskattar jag att ja har dig i mitt liv! Du gör mitt liv lättare att leva, tack för det Christoffer. ♥"
10 saker jag uppskattar med dig (på gott och ont):
Du kommer med tusen olika tips, råd och vill alltid hjälpa till
Du är charmig, på ett väldigt gulligt sätt.
Du har samma humor som mig, jag behöver inte oroa mig för att vara rå.
Du uttrycker OFTA hur mycket du tycker om mig , och vad du gillar hos mig
Du prioriterar mig, verkligen på gott och ont.
Du har planer och drömmar i ditt liv, det är väldigt attraherande.
Du är känslosam
Du är svartsjuk (hihi)
Du älskar mig för mig, inte för hur jag ser ut
Du är min.
Minns inte du det här Hannah?
Verkar som att du har förträngt en del.
Minns du inte allt jag har gjort för dig?
När du var sjuk så var jag där för dig, när du mådde dåligt och var ledsen så var jag där för dig, när du inte kunde sova så var jag vaken med dig, när du hade problem så hjälpte jag till, jag till och med frågade om det fanns något jag kunde hjälpa dig med lite då och då för älskade att få dig på bra humör.
Du sa en gång att jag var speciell, att jag var världens bästa kille.
Jag trodde du menade det :(
Jag spolar igenom allt väldigt mycket nu om vad som fick oss att glida isär....
Tar med huvudsakerna som jag kommer ihåg iallafall.
Allt började ju med att jag pratade mycket om gmu och att jag skulle gå den utbildningen osv.
Du märkte hur mycket jag brann för det.
Men sen när det började dra ihop sig med tid så ställde jag in det för din skull.
Jag ville inte bara lämna dig sådär och komma tillbaka 11 månader senare. Ville tillbringa mer tid med dig.
Trodde du skulle bli glad av att jag gjorde det.
Tyvärr så fick du skuldkänslor och ångest istället.
Vi pratade mycket om framtiden också, att vi skulle skaffa barn och flytta ihop.
Det fick dig att känna ännu mer ångest.
Du började även känna dig trängd vilket jag inte hade någon aning om alls eftersom du aldrig sa det till mig.
Sen kom det till en punkt då vi började bråka och göra illa varandra.
En gång så RÅKADE jag säga en väldigt olämplig kommentar om ditt husdjur Özil.
Jag mådde så jävla dåligt efter det för jag sårade verkligen dig där...
Det var första gången.
Det var aldrig meningen att göra det.
Allt blev bara så tyst och jag ville starta en konversation och då sa jag det värsta man kunde säga i den situationen.
Förstår verkligen inte ens hur jag tänkte där...
Jag har gjort många misstag som jag verkligen har ångest över.
Har inte alltid varit snäll mot dig heller...
Jag har bett om ursäkt över tusen gånger nu och jag säger det igen.
Förlåt Hannah :(.
Efter det så började du tappa respekten för mig lite.
Du sa även att du tappade känslor lite för mig där också.
Kommer ihåg det som om det hände igår för jag fick sjukt mycket skuldkänslor som inte försvann på väldigt länge sen efteråt. Jag mådde verkligen skit över att jag sårade dig.
Du hörde inte av dig på 2-3 dagar minns jag.
Dom dagarna kändes som en EVIGHET...
Sen efter det så försökte vi laga det som var trasigt men det gick inte så bra, så då kom du med ett förslag om att ta en riktig paus i en vecka. Alltså att vi fick göra vad vi ville under tiden. Vara singel i en vecka helt enkelt.
Men det gillade verkligen inte jag, så jag sa nej direkt, vilket jag ångrar som fan nu.
Det skulle förmodligen lagat oss...
Just vid den tidpunkten så älskade du ju mig fortfarande.
Tiden gick förbi och det blev bara värre och värre och du tjatade om den där pausen.
Tillslut så var vi överens om att ta en paus eftersom vårt förhållande var på väg mot fel håll.
Sen en kväll när vi pratade i telefon och skrattade och hade det trevligt.
Så tog jag upp det där om pausen och ville veta vad du skulle göra under veckan.
Jag började misstänka att du skulle ligga med någon annan.
Du svarade aldrig mig så jag blev ju orolig och svartsjuk som du kan förstå.
Tillslut blev du så arg så jag minns att du slog näven i bordet med världens kraft och sa att det var över.
Sen lade du bara på samtalet..
Där blev jag väldigt heartbroken kan jag säga dig </3.
Jag klandrar inte dig. Kom ihåg det.
Vill bara ta med det som fick mig att bli så otroligt sårad.
Du lovade mig att du skulle förvarna mig om du ville göra slut för jag hatade stora förändringar
som du vet och det här var ju life changing för mig..
Jag blev så chockad för jag hade ingen aning heller att det var något du störde dig på hos mig.
För du hade även lovat mig att du skulle vara öppen och ärlig med mig och ge mig kritik om det var något så att jag kunde ändra på mig.
Men du bara gjorde slut och sa det efteråt.
Det var som att få en kniv i hjärtat och sen bli spottad i ansiktet.
Jag var så jävla kär i dig så du kan ju förstå hur det kändes för mig att bli sviken ordentligt av den man ser upp till och älskar mer än något annat.
Sen som du vet så började jag ju även bli annorlunda där på slutet i vårt förhållande.
Jag blev allt mer svartsjuk för du sa att du tyckte om det.
Sen blev jag även överbeskyddade som jag också trodde att du gillade.
Jag överdrev, kan man säga.
Ville bara att du skulle gilla mig mer eftersom det började gå utför mellan oss.
Det var ett stort misstag från mig.
Nu kommer vi till mitt absolut största misstag...
När jag fick reda på att du verkligen ville lämna mig så fick jag panik.
Jag var sjukt rädd att förlora dig så jag lyssnade knappt ens på vad du sa.
Det enda som jag tänkte på var att laga oss.
Så du började känna dig tvingad och instängd.
Jag är ledsen för det Hannah, i really am..
Det var inte heller meningen att göra dig illa.
Ville bara oss väl, men var bara alldeles för naiv.
Jag vägrade inse att jag inte kunde laga oss.
Ville inte ge upp.
Förlåt för alla mina misstag, Hannah...
Det har varit en läxa för mig iallafall.
Hoppas du har lärt dig något av mig också.
Nu så mår jag bättre och är stabil.
Jag är på god väg.
Men sorgen finns ju fortfarande kvar och det är väldigt jobbigt.
Det slutar alltid med bråk mellan oss efter en stund pga det.
Det är absolut inget jag vill.
Behöver bearbeta det för mig själv.
Kommer även jobba på att bli av med mitt jobbiga beteende som du stör dig på.
Det lovade jag dig förut.
Jag kommer att komma tillbaka mycket starkare och bättre!
Tänk att det här inte är slutet.
Kommer göra en comeback ska du se!
Men det kommer ta tid.
Skulle uppskatta om du kunde lämna en kommentar.
Det bevisar också att du har läst allt haha :)
Det här är sista gången du hör något av det förflutna från mig.
No more, säger jag bara.
Hoppas du hör av dig någon gång ibland för att kolla läget. Jag kan ju inte göra det, är fortfarande blockad på kik.
Glöm inte bort att hålla ditt löfte om att inte ta bort/ändra dina kontaktuppgifter utan att säga till mig.
Just a reminder.
Kom ihåg att jag älskar dig för den du är Hannah <3