Sista inlägget
Den 6:e juni började vi skriva till varandra för första gången. Den dagen kommer jag aldrig glömma bort.
När jag såg dig för första gången så minns jag hur vacker jag tyckte du var, sen när jag fick lära känna dig så blev jag helt förälskad. Jag älskade din personlighet. Du var smart, omtänksam, snäll, rolig och så himla gullig. Jag hade äntligen hittat den rätta tänkte jag. Jag var så obeskrivligt lycklig.
Jag pratade om dig väldigt mycket inför mina vänner och familj. Dom var så glada för min skull.
Jag har aldrig varit någon "Förhållande person". Jag har alltid föredragit att vara singel.
Men du var speciell, jag såg något speciellt i dig. Jag såg en framtid med dig.
Jag gjorde den här bloggen till dig den 6:e augusti, några dagar efter vi blev tillsammans.
Jag minns hur glad du blev. Du gjorde ju även en blogg till mig som hette "Yourboo".
Livet var underbart förr. Vi båda var lyckliga.
"Time to say goodbye"
Tycker det är orättvist att du bara vill bryta kontakten med mig sådär av ingen större anledning när jag inget annat än har varit väldigt snäll mot dig.
Jag förstår att du tycker jag är jobbig ibland.
Men jag har bara velat dig väl, så har det alltid varit.
När du har mått dåligt så har jag varit nedstämd, vi känns väldigt connected på det sättet tycker jag.
Men jag har alltid varit där för dig när du har mått dåligt, till och med när jag har mått dåligt själv så har jag varit där för dig. När du har haft något problem så har jag alltid läst jättemycket om det så att jag blev en expert inom det området sen. Jag lyssnade alltid på dig och gav dig alltid minst 164 olika råd.
Det brukade du uppskatta väldigt mycket förr.
Förlåt för det jag sa förut, jag var hetsig och ledsen.
Jag ville bara att du skulle förstå att jag verkligen mår skit pga det här.
Jag vill absout inte att du ska må dåligt eller att något illa ska hända dig.
Det är så tragiskt att det här ska behöva hända.
Jag älskar verkligen dig hannah.
Men jag är definitivt mogen nog att låta dig vara i fred. Dock så måste du ju förstå att det är jobbigt för mig.
Jag kommer må dåligt i några veckor, men sen kommer jag må bättre igen. Och då kommer jag börja dejta. Jag gjorde aldrig det förut som jag sa att jag skulle göra för du blev ledsen och jag tyckte synd om dig (Jag låg bara några gånger dessutom för det gjorde också dig ledsen).
Men nu när du kör över mig och inte verkar bry dig ett dugg om mig längre så kan jag lika gärna börja dejta, så kanske jag hittar någon som faktsikt bryr sig och tycker om mig för den jag är.
Om inte du uppskattar mig längre, så finns det andra som gör det.
Jag saknar när du verkligen hade ett varmt hjärta. Nu så är du lika känslokall som en robot (mot mig iallafall). That's sad.
Du kommer från ingenstans och säger att du vill bryta kontakten med mig för evigt för att du blir irriterad på mig av ingen anledning alls. Sen säger du även att du har glömt våra minnen och att jag inte betyder något för dig längre.
Det var väldigt svårt att ta emot och höra sånt. Jag kan ju inte stänga av mina känslor bara sådär som du kan och inte bry mig ett skit. Jag är en känslosam person.
Du sårade verkligen mig där Hannah.
Jag hoppas att du kommer höra av dig när du mår bättre i framtiden.
Men om du inte gör det, så kommer jag inte låta det krossa mig. För jag är självständig.
Jag klarar mig utan dig. Men det är synd, riktigt synd. för jag såg verkligen fram emot att få träffa dig och ha det superkul.
Jag vet att du hade fått en annan bild av mig då. Jag hade behandlat dig på rätt sätt och fått dig att må bra. Garanterat.
Vi har ju även samma humor, samma intressen och samma filmsmak och mycket annat.
Återigen, tack för den fina resan vi har haft tillsammans, alla skratt, alla mysiga stunder, allt.
Ingen har någonsin betytt lika mycket för mig som du.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta Hannah.
Jag kommer aldrig glömma bort dig.
Hoppas vi möts igen.
Lycka till med allt nu din lilla böna.
Tänkte först skriva ett mycket längre inlägg. Men jag är för ledsen för att göra det.
//Någon som du brukade bry dig om
