Förlåt för igår
Du får hata mig hur mycket du vill. Men jag vill be om ursäkt för hur dåligt jag hanterade situationen och för dom hemska sakerna jag sa. Jag menade aboslut inte att jag är emot adoption. Jag älskar barn, ÄVEN adopterade barn. Inget snack om saken. Men jag blev otroligt trängd och det kom så oväntat och det mixat med en dålig kväll för mig. Du sa först "vi är dödsdömda om att skaffa barn för jag vill ha bruna" och där fick jag typ panik för vi hade ju snackat en hel del om det innan utan problem eller likande och sen kom det där fram bara sådär. Du vet ju hur dålig jag är på att hantera stora saker som kommer så plötsligt helt oförberett.. Jag uppfattade det som att du menade att du bara skulle köra över mig och min stora dröm, som om jag inte betydde så mycket för dig för att jag inte råkade ha bruna ögon, för att jag inte råkade vara perfekt.
Men jag missade biten där du sa att vi kunde skaffa både ett adopterat och ett biologiskt om jag verkligen ville det. Trodde du menade att du aldrig skulle kunna tänka dig ett biologiskt barn pga mina ögon. Och då tog ju jag det väldigt personligt och tog illa upp.
Så jag började ju bli arg, sen svarade du sådär iskallt att jag får träffa nån annan då
Den kommentaren gjorde så ont..
Så jag sa det där hemska att jag aldrig skulle se ett adopterat barn som mitt osv...
Sen säger du att du absolut inte tänker skaffa barn med mig för huvudtaget och det gjorde mig verkligen såå ledsen för det var ju något som jag verkligen drömde om. Varje gång jag fick tanken i huvudet att skaffa en söt liten bebis med dig så fick jag automatiskt ett leende på läpparna. Så du kan ju tänka vilken mardröm det var att höra det där..
Men jag hoppas du förstår nu att jag inte alls har något emot adoption.
Förstår inte varför man skulle vara emot adoption, det är liksom fantastiskt att man kan hjälpa små barn som behöver ett hem, en familj med mycket kärlek.
Jag är helt med på att adoptera en gullig bebis med bruna ögon och skaffa ett biologiskt. Om jag hade haft något emot adopterade barn så hade jag inte gått med på det här. Jag är ingen hatisk person, jag har väldigt mycket kärlek inom mig och jag skulle ge båda barnen väldigt mycket kärlek, exakt lika mycket kärlek. Jag är mogen och tar ansvar och jag vet att jag skulle bli en bra pappa.
Förlåt för att det blev så fel alltihop...
Men jag blev genuint riktigt förstörd där, kändes som du körde in en kniv i hjärtat på mig :/
Om du förlåter mig så fortsätter vi där vi var innan. Som du sa "Varför förstöra något som funkar bra"
Du har rätt och du är klok!
Missförstånd som startar konflikter och sånt är verkligen det värsta som finns. Har sån ångest nu pga det....
