Var ska jag börja min älskade lilla böna haha.

 

Vi har haft det otroligt bra tillsammans och hoppas att det är ett minne som du aldrig kommer glömma bort.

Tänk dig alla långa samtal vi har haft och hur mycket tid vi har liksom skrivit till varandra. Vi skrev bokstavligen 24/7 förut. Flera timmar om dygnet. Vi fick helt enkelt inte nog av varandra ^^.

 

Det var så gulligt när vi sa "puss puss" varje gång vi lade på samtalet :).

 

Jag kunde sitta och titta på dina bilder hur länge som helst och bara le.

Tyckte du var så vacker.

 

Anledningen till att jag hade ett koppel på dig var för att jag älskade dig så mycket och ville ha dig för mig själv.

Men det blev att du kände dig instängd istället :(.

 

Jag fuckade upp vårt förhållande och nu har jag även fuckat upp vårt vänskap.

 

Var tydlig mot dig förut hur jag kände.

Tyvärr så kunde du inte hjälpa mig :/.

 

Undra hur många som kommer komma på min begravning...

Många av mina vänner har jag förlorat när jag valde att prioritera dig före dom nästan alla kvällar i över två månaders tid typ.

Min familj kommer vara där iallafall...

 

Jag är verkligen otroligt ledsen för allt jag har gjort och att jag lade mitt liv i dina händer. Trodde som sagt att du kunde rädda mig :(